Alnarp - Hälsoträdgårdar och Peter Gaunitz förlorade låda.

För ett år sedan började jag en utbildning på SLU i Alnarp (Lomma) inom Trädgårdsterapi. Då visste jag inte riktigt vad det var jag gav mig in på helt och hållet förutom den informationen jag fått genom dom artiklar jag hade läst och som hade fångat mitt intresse. Den introduktionskursen på distans gav mig mersmak att ta reda på mer om naturens och trädgårdens inverkan på vår fysiska och psykiska hälsa. Jag sökte därför in till en ny distanskurs denna hösten som heter "Hälsoträdgårdar". Denna kurs är mer inriktad på att planera och designa trädgårdar utifrån en speciell målgrupp. Fokus ligger på äldreboenden, skolor, eller t ex behandlingshem för personer med fysiska eller psykiska handikapp. Som ett led i utbildningen gjorde vi idag ett besök i Alnarps Rehabträdgård där min utbildning förra året var belägen till större delen. Vi fick där prova på en aktivitet som brukar användas med dom deltagare som kommer dit genom att dom har drabbats av stress- och utmattningssyndrom. Efter en kort beskrivning av vad aktiviteten skulle gå ut på gjorde vi en kort avslappningsövning och gav oss ut i omgivningarna i direkt närhet till rehabträdgården.




Vi skulle först gå med vår handledare runt det stora området och se om vi kunde känna något ställe där vi trivdes mer, och skulle vilja stanna vid. Vi följdes åt tillbaka allihop och sedan gick var och en ut till den plats vi hade valt och där skulle vi sätta eller lägga oss ner och bara slappna av och ta in platsen. Området är stort och det finns mängder med sittplatser och olika trädgårdsrum att välja på. Inom Alnarpsmetoden använder man sig av en väl genomtänkt struktur av rehabträdgården som innefattar allt från en stor öppen äng och skogslund till mer intimare trädgårdsrum och växthus.





Den här viloplatsen av staplade vedträn (sitter ihop med långa träplugg!) är t ex en sådan avskild viloplats man kunde tänka sig att välja. En annan är platsen vid den lilla dammen som i bilden innan i inlägget. En annan deltagare i kursen valde att sätta sig på en gammal rottingstol i en äppellund.





Jag själv valde en plats som jag kände för direkt när jag kom dit redan tidigt på rundpromenaden. På stora delar av området i och kring Alnarpsparken finns en mängd provodlingar av olika frukträd, växter, blommor, örter och träd. Just denna provodling av olika träd i alléform skapade en naturlig tunnel som gav ett skyddande tak och väggar. I slutet av tunneln så öppnade sig en annan odling som låg i ljus. Solen lyste genom löven och skapade kontraster och färgskiftningar som jag är svag för. Jag tog med en stol och satte mig mitt i denna plats och kände ett underbart lugn. Jag har alltid sedan jag varit liten älskat platser som denna, ombonade med "väggar" och "tak", kontraster mellan mörkt och ljust som skapar lite mystik när man sitter mitt i det och inte alltid ser vad som finns utanför eller bakom nästa krök.





Vid återsamling 20 minuter senare var jag, liksom dom flesta andra kursdeltagarna, förvånansvärt energifull och pigg. Det var många som valde platser som byggde på eller gav minnen av framförallt barndomen och många hade snabbt gått ner i varv och kunnat slappna av. Vi fick sedan efter en kort pratstund på nytt gå ut och välja plats att ta plats vid, samma eller någon ny plats, det var upp till oss. Det var ingen av deltagarna som återigen valde samma plats. Dom flesta kände att dom ville byta av olika anledningar, så även jag. Vår handledare påpekade detta och menar att det är oerhört viktigt att trädgårdar som används i rehabilitering- eller habiliteringssyfte är omväxlande och varierande. Den plats man ena stunden väljer att stanna i och som just då fyller ett syfte eller framkallar känslor och sinnestämningar redan 15 minuter senare inte alls framkallar eller lockar fram det samma. Detta är något som man bör tänka på i hälsoträdgårdar att det finns många olika rum med olika uttryck och innehåll som man kan vända sig till. Platser som man kan använda vid olika sinnestillstånd och tillfällen.
Vid andra tillfället vi skulle hitta en plats valde jag istället att inte stanna vid en speciell plats utan vandra runt i ytterkanten av området. Jag hittade då ett ställe som förmodligen har varit någon form av provodling av olika perenner eller liknande. I den här odlingen, som var förvuxen med gräs, vilda växter och ogräs, hittade jag denna rostiga plåtlåda (bilden nedan). Den var vacker med sin patina och rostiga färg men den hade också ett namn skrivet på ena sidan som en del av er säkert känner igen. En bloggare som har Alnarp som sin arbetsplats och som här har råkat "tappa bort" något som tidigare tillhört honom.





Hade jag varit dig Peter hade jag tagit hem lådan och ställt i trädgården som ett konstverk. Om du inte vet var den finns hör av dig!