Brösarps backar 29/8 - 2010

Några mil söder om Åhus börjar på allvar det jag definierar som Österlen. När man kommer norrifrån innan man svänger av mot Brösarp, Kivik och Simrishamn så finns det backar som förebådar dom mer allmänt kända backarna strax söder om det lilla samhället Brösarp. Passerar man genom den lilla byn på väg söderut finns det all anledning att stanna till för att äta god mat på "Brösarp Gästgifvaregård" men det är "backarna" som är målet för många. Själva området är inte så stort till ytan men det är en upplevelse att gå på dessa gräsbeklädda sandkullar och det känns nästan som att förflyttas till Nya Zeeland eller varför inte någonstans på dom brittiska öarna. Här betar korna på sluttningarna som i Bregottreklamen och dom tittar nyfiket på oss besökare när vi passerar dom så där på lite lagom avstånd.

Det här var det stopp som var ett måste för barnen. Här kan dom springa upp och ner och så fort emellanåt att benen nätt och jämt hinner med i nedförsbackarna. Jag var lite trött då vi gjorde stoppet på vägen hem efter en lång eftermiddag men barnen var väldigt bestämda att vi skulle minsann stanna, och så fick det bli.

Jag är dock tacksam att vi gick barnen till mötes och jag var faktiskt sugen på en promenad bland kullarna jag också även om min hungriga mage gärna hade kommit hem till Kristianstad.

När man står uppe på en av dom högsta backarna så har man en fantastisk utsikt över närområdet och dom gröna kullarna. Det som dock fångade mitt och familjens öga var ett vackert och lite märkligt träd. På avstånd ser det ut som ett gigantiskt "Apträd" och det tog inte lång stund innan vi styrde stegen i dess riktning för närmare inspektion.

Trädet är cirka 15 meter högt och ännu bredare. Lövverket var typiskt päron och när dessutom min uppmärksamma 7-åriga dotter hittade ett litet hårt päronkart på marken så fastslog i alla fall jag att det rörde sig om ett päronträd med konstigt växtsätt. Bladen växte längs med grenarna tillsynes utan några längre yviga skott på dom större grenarna. Jag som älskar träd tycker att detta, förmodligen väldigt gamla päronträd med tanke på storleken, var fantastisk vackert och tilltalande estetiskt.

Den norra porten till Österlen ligger i Brösarp, och dess backar är en plats som man absolut skall stanna till vid och kanske passa på att klia kossorna på mulen om man kommer dom nära. Om inte annat så skall man stanna till där för barnens skull, för när dom vill stanna för att röra på benen då är Brösarps Backar ett perfekt tillfälle för dig att göra detsamma. Sen fick ju faktiskt min hungrande mage sin beskärda del också då vi hittade fantastiska björnbärssnår med mängder av perfekta mogna bär. Detta stillade min värsta hunger och dessutom fixade dom söta bären den akut dalande blodsockerhalten i mitt stackars omlopp.