Trädgårdens element - Trädgårdskonst

Det var lite svårt att bestämma namnet på detta inlägg i serien om trädgårdens element, trädgårdskonst, utsmyckning eller trädgårdsprydnad. Beskrivningarna är lika många som smakerna och åsikterna om elementets vara eller icke vara i trädgården. Jag tänker skriva om min personliga smak vad jag uppskattar och vill se i en trädgård och inte gå in på trädgårdstomtar och annat ryschpysch. Som sagt så är smaken olika, och skönt är väl det att vi alla får ha egna åsikter och påverka våra trädgårdar i precis den riktningen vi själva vill!

För min del gäller det fina uttrycket "less is more" i en trädgård och förekomsten av "konst" eller vad vi nu kallar det. Jag uppskattar, som på bilden ovan och här till vänster, att det ska vara naturmaterial och dess färgskala. Jag tycker att det finns väldigt mycket utmyckning i trädgårdar som tar för mycket plats och dominerar för mycket. Jag gillar det lite subtila, väl avvägda placeringar av stenar och andra av naturen skapade konstverk är det som jag går igång på. Saker och ting som man kanske inte upptäcker direkt men som får en att stanna upp och vilja gå närmare. Sådant som gör att man upptäcker nya saker i trädgården som man missat tidigare om man inte varit tillräckligt uppmärksam. I programmet "Engelska trädgårdar" som bygger på " The Yellow Book" så vill inspektörerna för organisationen att det skall ta cirka 40 min att gå runt i trädgårdarna innan den anses vara "upplevd". Att gömma lite väl valda konstverk i trädgården gör att man kan stanna till lite på platser och upptäcka mer än vad ögat först uppfattar. Vilket i sin tur gör att upplevelse av trädgården blir både berikad och förlängd. Det kan göra att man stannar till ett extra ögonblick och även ser den lila murrevan i stenpartiet eller någon annan liten vacker växt som annars försvinner i mängden av dominerande solitärer.

En av mina stora inspirationskällor inom trädgårdsdesign är irländaren Diarmuid Gavin (Bilder ovan från Ingrid Henningssons blogg "Of spring and summer") . Hans ofta djärva och nyskapande design kan säkert vara mycket provocerande för många konservativa trädgårdsälskare. Jag ser på hans arbete som en inspiration att tänka utanför ramarna men i min egen och i de allra flesta privata trädgårdar skulle hans naturliga, runda former i en av hans utställningsträdgårdar från Chelsea (bild till vänster) varit att föredra före ett annat av hans bidrag till showen (se bild höger ovan).

Jag har lite svårt för mässor där mycket handlar om just saker för trädgården som i de flesta fall är bling-bling och ryschpysch. Hellre placerar jag runda former av sten eller växter än liknande av glas i starka färger eller rostfritt stål i trädgården.

Det allra bästa är när trädgården eller naturen tar hand om finishen av det man placerar i trädgården och införlivar det i naturens gång. När ställningar och pergolor blir övervuxna av klätterväxter eller krukor och trädgårdsmöbler får en patina som är omöjligt att kopiera på konstgjord väg till 100 procent.

Förmodligen är den gamla cykeln placerad med en tanke bakom att "-Här skulle det vara fint med en gammal cykel"! Jag tycker att det är helt ok i och med att cykeln känns gammal och ser ut att ha stått där länge då växterna växt mellan ekrarna. Jag tycker att det är viktigt att tänka igenom vad man vill ha ut av sin trädgård och hur man vill känna i sin trädgård. Det som är alltför påtagligt tenderar ofta att uppta för mycket av ditt medvetande och blir en riktad uppmärksamhet som belastar dina sinnen. Mindre dominerande och mer subtila element gör att den spontana uppmärksamheten stimuleras och därmed frigör mer av dom återhämtande och välgörande signalsubstanserna i kroppen. Men vill man ha en trädgård som skall liva upp och vara spontan och crazy så skall man göra det och det skall vara självklart att få göra det.            

Trädgårdskonstnärer som t ex Tage Andersen och på sätt och vis även Hannu Sarenström (vet inte om han själv använder den titeln!) tycker jag kombinerar dessa inriktningar på ett välbalanserat sätt i de flesta fallen. Dessa herrar klarar balansgången genom att använda en naturlig färgskala där inte färgerna i sig tar över utan det är mer formerna och strukturerna som får komma till tals.  

                                                                 

Att formklippa idegranshäckar som Piet Oudolf eller placera en stor vacker urna av terracotta i slutet av en siktlinje, som Eva i Lyngby (Bakom häcken) är saker som gör att de flesta av oss reagerar när vi ser det. Det är något som får oss att tänka efter och förhoppningsvis göra att våra sinnen väcks och skapar processer i våra kroppar som verkar stimulerande. Att använda sig av trädgårdskonst är att tillföra trädgården en extra nyans och i många fall en egen personlighet. Lika självklart att tillföra trädgårdskonst som element i din trädgård skall man ju undivka att göra det om det inte känns bra för dig personligen. Men vill man både behålla kakan och äta den kan man istället tex bege sig till Wanås i nordöstra Skåne och den fantastiska skulpturparken där. Bilden nedan är från en installation av Anne Thulin som kallas "Double dribble". Det är bara en av många många fasta installationer i den gigantiska parken och som använder sig av naturen som en del i konstverken. Ett besök på våren när den fantastiska bokskogen slår ut är ett måste för den som är intresserad av natur och konst i samverkan. Trädgårdskonst i den större skalan kanske, men väl värt ett besök för den intresserade. För mer info se Wanås hemsida här.

Bild Anders Löw